Offermentalitet

Offermentalitet.
Att göra sig till offer, inte att vara ett offer.
Att klamra sig fast vid det förflutna i stället för att växa och gå vidare.

En kvalitet jag har oerhört svårt för att acceptera, eller rent av tolerera, är offermentalitet. Människor som gör sig till offer – offer för sitt förflutna, för andra människor, för saker som de anser ligga utanför deras kontroll. Det handlar inte om att de faktiskt är offer, utan att de gör sig till offer.

Detta är särskilt tydligt när det handlar om det förflutna, för många med offermentalitet klamrar sig fast vid gamla oförrätter och händelser, använder dem både som slagträn mot alla som kan tänkas kritisera dem och som ursäkter att inte gå vidare. Varför skulle de gå vidare och lämna det förflutnas ursäktande snuttefilt – de är ju offer? De bär sin offerstatus som en medalj, som en prydnadssköld. De är orörbara, ingen får kritisera dem, för de är ju offer. De har lidit. Att det de en gång kanske mycket riktigt var offer för – saker som låg utanför deras kontroll – sedan länge har upphört, glömmer de gärna. De håller fast det, de griper så hårt om det som vore det ett sista halmstrå mot en framvällande störtflod. De ältar; återupplever gång på gång gamla oförrätter, upprepar gamla mönster. De går inte vidare. De låter sig inte gå vidare.

Offermentaliteten yttrar sig inte sällan genom att de ständigt skapar offersituationer i nuet, genom att se sig bli förfördelade, ignorerade och förbigången där så inte är fallet. Det kan vara människor som om jag glömmer att säga Hej specifikt till just dem, även om jag riktar ett hej till gruppen de befinner sig i, tror att jag är arg på dem. Människor som om jag inte svarar, eller inte svarar tillräckligt snabbt, på deras SMS/mail/telefonsamtal, bara för att det inte var något viktigt, kommer med passivaggressiva antydningar och förutsättningar om att jag inte har svarar för att de har gjort något fel osv. Som gör sig till offer för något som bara finns i deras huvuden. För deras egna hjärnspöken. Som gör sig till offer; inte är offer.

Ett offer råkar alltid illa ut. Ett offer hamnar alltid på botten, blir alltid trampad på, förtryckt. Även om så inte de facto är fallet. Och det finns ett enormt mått av passivaggressivitet i offermentaliteten. Det är aldrig det självutnämnda offrets eget ansvar att förändra något, ansvaret vilar alltid på någon eller något annat. Den som lever i offermentalitetens förnekelse håller så hårt fast vid gamla, överståndna eller påhittade oförrätter att hon/han inte låter sig gå vidare. Det är enklare att gömma sig än att räta på ryggen, lyfta blicken, lämna det gamla bakom sig och gå vidare. Att växa är skrämmande. Att lämna de trygga ursäkterna bakom sig än mer så.

Det finns situationer där man onekligen är ett offer: mobbning, övergrepp, misshandel… Men det är avslutade händelser, medan många som kryper ihop under offerfilten fortsätter situationerna långt efter att de är avslutade. Vi kan inte ändra på det vi har varit med om, men vi kan både påverka och ändra på hur vi låter det påverka oss. Vi kan bestämma oss för att inte ge det förflutna makt över vårt nu. Vi kan faktiskt välja hur vi vill låta det påverka oss: om vi ska fortsätta trycka ner oss själva med det vi har varit med om, eller om vi ska acceptera och växa av det. Lägga det bakom oss och ge oss ett nu och en framtid där vi själva bestämmer.

Detsamma gäller faktiskt även vid allvarliga olyckor och kroniska sjukdomar och funktionshinder: man är inte till ett större offer än vad man gör sig. Hur illa det än är, så finns det alltid utrymme att välja hur vi vill leva. Eller rättare sagt: om vi vill leva. Vill jag gräva ner mig i det som inte fungerar, i det som är sjukt, eller vill jag göra det mesta av det som fungerar?

Nu är det säkert någon som tycker att jag förenklar, som tror att jag inte vet vad jag pratar om. Det finns säkert den som, även efter att ha läst min presentation, tror att jag vuxit upp i en priviligierad, skyddad tillvaro. Jag räknar inte offerpoäng, eftersom jag inte är ett offer, så dem kommer jag aldrig att tävla om, men den som tror att jag har varit skyddad har fel. Jag har lärt mig att acceptera, lära, gå vidare. Jag har gjort ett aktivt val att inte vara ett offer, utan att ta ansvar för mig själv och mitt liv och välja att leva. Det är inte det jag växte upp med, det är inte vad jag lärde mig från min hemmiljö, utan jag har lärt mig själv.

Att inte göra sig till ett offer är att ta makten över sitt liv.

Fler moderna budord

• Låt inte någon trampa över dina gränser utan att säga ifrån.

• Du förtjänar lika mycket respekt och hänsyn som andra – även från dig själv.

• Ta reda på hur långt du är beredd att gå för kärlek, vad du är beredd att stå ut med, och sätt ditt stopp där.

• Gör om, gör rätt. Det är onödigt att upprepa fel.

• Kom ihåg att vi får tillbaka det vi ger – på gott och ont.

• Gör vad du vill så länge du inte skadar någon annan, inte heller dig själv.

• Lova inte mer än vad du kan och vill hålla, säg inte mer än vad du kan stå för.

Gåvor som inte kostar dig ett öre

I morse hade en av mina inspirationskällor, Prav’s World, en text med titeln “Eight Gifts That Do Not Cost A Cent” – Åtta gåvor som inte kostar ett öre.

Jag vill gärna dela med mig av dem, i min tolkning. Originalet hittar ni här.

Åtta gåvor som inte kostar ett öre

Lyssnandets gåva:
Men du måste verkligen lyssna. Inte avbryta, inte drömma dig bort, inte fundera på vad du ska svara. Bara lyssna.

Omtankens gåva:
Var generös med kramar, pussar, klappar på axlar och hållna händer när det passar sig. Låt de små gesterna visa att du älskar dina nära och kära.

Skrattets gåva:
Klipp ut seriestrippar. Dela med dig av artiklar och roliga historier. Med den gåvan säger du: “Jag tycker om att skratta tillsammans med dig.”

Det skrivna meddelandets gåva:
Ett kort, handskrivet meddelande kan bli ihågkommet under en hel livstid och kan till och med förändra liv.

Komplimangens gåva:
Ett kort och enkelt “Vad fin du är i rött”, “Du har gjort ett toppenjobb” eller “Åh, vad gott det där var” kan lysa upp någons dag.

Tjänstens gåva:
Gör varje dag något snällt för någon annan.

Ensamhetens gåva:
Ibland vill vi bara bli lämnade i fred. Var uppmärksam på och respektera de stunderna och ge andra ensamhetens gåva.

Vänlighetens gåva:
Det lättaste sättet att må bra är att ge någon ett vänligt ord. Det är faktiskt inte särskilt svårt att säga “Hej” eller “Tack”.

En bra start på dagen

Varje morgon vaknar jag med en positiv känsla och intentionen att göra en bra dag. Oavsett hur jag sedan lyckas så är det en bra start på dagen.

Om min första tanke och känsloförnimmelse när jag vaknar är positiv, så sätter det tonen för hela dagen. Alldeles bortsett från att det gör det lättare att gå upp. Trots att jag inte direkt är någon morgonmänniska har morgnarna i stort sett alltid varit min bättre del av dagen – samt ett par timmar efter kl 23 – även när jag mått riktigt dåligt. Och någonstans under vägens gång lärde jag mig att låta varje dag börja bra, som det oskrivna blad en ny dag är. Oavsett vad som hände igår så är det en chans att börja om på nytt, med fräscha ögon och friska sinnen.

Det innebär inte att jag glatt studsar ur sängen, och är inte en garanti för att resten av dagen blir perfekt eller ens särskilt lyckad, men det ger mig en bra start. Och faktum är att även om dagen inte artar sig som jag skulle önska, och rentav blir en riktigt skitdag, så hade jag intentionen att göra den bra – eller så bra jag kan. Även om jag inte kan hålla kvar positiviteten hela dagen, även om det kommer stora motgångar, de tråkigaste av besked, ångestattacker, sjukdom, ösregn och allehanda olyckor, så ser jag det aldrig som att jag har misslyckats. Jag ser det heller aldrig som en anledning att sluta möta varje ny dag med en tanke om att göra den bra.

Andra kanske tycker att jag är naiv som väljer att se varje ny dag som en chans att börja om, göra dagen bra, fånga dagen och göra den till min, men det är min strategi. Och varje dag är en ny början, ett tomt ark, som det är upp till mig att fylla. Vissa saker händer, jag har ingen kontroll över vad andra gör eller över livets slumpmässighet, men jag kan välja om jag ser dagen an med ett positivt eller negativt sinne. Tro mig, chansen att få en bra dag är mycket större om du möter den med glädje och nyfikenhet än med negativitet. Eller rättare sagt: att göra en bra dag. För det är till stor del hur vi bemöter det som dagen för med sig som avgör om vi gör den bra, eller inte lika bra.

Vissa veckor, när jag är extra trött, deprimerad och får rejäla ångestattacker, undrar jag hur jag kan vakna varje morgon med samma positiva känsla. Kanske för att jag inte vet hur man ger upp, kanske för att jag någonstans har en grundpositivitet och hoppfullhet och vet att det blir bättre. Kanske för att jag har en obotlig tro på morgondagen, på att kunna lägga det förflutna bakom mig och ge mig själv en ny chans. Jag hoppas att det aldrig förändras.

Dagens pepp 11

Ta hand om DIG

Ta en timme, en kväll, en dag för bara dig. En stund när du pysslar om dig själv på det sätt som passar dig bäst. Du kanske tar ett långt bad med tända ljus och ett glas vin, en kvälls hemma-spa med ansiktsmask, peeling, fotbad, hårinpackning och annat piff, en morgonpromenad innan familjen vaknar, en lyxfrukost, en kväll i soffhörnet med en bra bok…

Det viktiga är att du för en stund ger dig själv högsta prioritet och omsorg. Att du sätter dig själv i främsta rummet. Det laddar batterierna bättre än vad man kan tro. Och du är värd det – och mer än så!

Dagens pepp 10

Välj dina strider

Vissa dagar är som om det ena efter det andra går emot oss och hela livet känns som en kamp. Det kan vara disken som tornar upp sig på diskbänken, högarna med kläder på golvet, dammråttorna i hörnen, chefen som lägger på dig mer och mer arbete, de skvallrande kollegorna, träningskortet som ligger och samlar damm och ger dig dåligt samvete, gnällande barn, en tjurig partner, varmvattnet som är slut när du ska duscha på morgonen, eller vattenpölarna och den dyngsura badrumsmattan. Listan kan göras lång.

Det kan också gälla din egen utveckling, alla mål du har satt upp för dig, alla drömmar du vill nå, alla måsten, borden, viljor, krav, förväntningar … Man kan bli stressad av mindre, eller hur?

Men försök då att välja dina strider, att prioritera vad som verkligen är viktigt för just dig, just nu. Ge dig själv en stund att stanna upp och tänka efter innan du stressar upp dig, och fråga dig: Är det här verkligen viktigt att stressa upp mig över? Är det värt min energi?

Ofta kan borden och måsten sorteras bort, eller placeras under nya kategorier; kanske “behöver göras” (riktiga måsten) och “vill göra”. Det där du tänker att du borde vilja göra, är det verkligen så viktigt?

Att välja dina strider kan också handla om att lära dig att se vad som ligger inom och utom din kontroll. Det kan vara vem som äger ett problem, för det är oftast bara den som äger problemet som kan göra något åt det – handlar det här problemet om mig eller om någon annan? – om en person vars beteende du inte kan påverka, men där du däremot kan kontrollera hur mycket du låter personen ifråga påverka dig, om att acceptera ett tillstånd som du faktiskt inte kan kontrollera.

Eller säg att du har en kronisk sjukdom som du kanske kan påverka men inte helt kontrollera, t.ex. diabetes, återkommande depressioner, ett funktionshinder, migrän eller värk. Många av oss försöker kontrollera även vårt mående och har jättesvårt för att acceptera att hur rätt vi än gör allt, hur bra vi än äter och vilar och lever, så finns det en komponent som vi inte kan styra över. Tänk vad mycket energi det går åt till att vara frustrerad, försöka förneka och dölja hur du mår, när du kanske skulle kunna acceptera det du faktiskt inte rår över – att du inte alltid kan vara på topp och klara allt – och bara vara i stället. Det kan visserligen vara en fin linje mellan att acceptera och att ge upp, eller att använda ett sjukdomstillstånd som ursäkt att sluta försöka, men när du lär dig var den gränsen går för just dig, så kan du spara otroligt mycket kraft på att veta när du kan kämpa, och när du bara kan acceptera. Och det gäller faktiskt allt, i hela livet. Ibland måste vi bara acceptera.

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Dagens pepp 9

Lyssna till hjärtats röst

Ta några djupa andetag, känn hur magen slappnar av och låt axlarna mjukt sjunka ner. Känn marken under dig, låt dig bäras upp av den. Andas ut och lyssna till det ord som kommer med utandningen. Vad vill ditt hjärta säga dig?

Den här övningen kommer från Oriah Mountain Dreamer, författare till bland annat The Invitation, The Dance och The Call, som är en stor källa till inspiration för mig. Förra veckan publicerade hon den här på sin Facebook-sida; en övning i att släppa fram det ord som ditt hjärta eller själ vill ge dig. Just här, just nu.

Sitt gärna kvar en stund och smaka på ordet, låt dig uppfyllas av det och vad det betyder för dig, här och nu. Kanske kommer betydelsen först om ett tag, men det är det ord du fått i gåva. För mig var det här ett perfekt sätt att börja en ny vecka, för att se vad mitt hjärta eller min själ säger till mig, och det är också ett underbart sätt att börja dagen, eller att ge sig själv en kort stunds eftertanke. Lyssna till ditt hjärtas röst, det talar om vad du behöver.

Dagens pepp 8

How could anyone

How could anyone ever tell you
You were anything less than beautiful

How could anyone ever tell you
You were less than whole

How could anyone fail to notice
That your loving is a miracle

How deeply you’re connected to my soul

~Libby Roderick ©1988

Den här sången, med underbara ord från Libby Roderick, hörde jag första gången under en oerhört omvälvande workshop i England, under Gudinnekonferensen i Glastonbury 2006, och den berörde mig enormt. Sedan dess har den varit en ständig följeslagare, både i Glastonbury och på hemmaplan. Jag har hört, och sjungit, den både med originalorden, och med en lite annan text, där “were” är utbytt till “are”. Vill du lyssna på den går det att hitta några varianter på YouTube, och om du har Spotify finns en vacker inspelning med Jan Phillips här.

Lyssna, öppna dig för orden, ta in dem och låt dem växa. Glöm det andra kan ha sagt, för du har alltid varit vacker, du är fullkomlig precis som du är, du är den du ska vara här och nu i din utveckling. Din kärlek är och har alltid varit ett mirakel, och när du öppnar din själ så kommer du att märka att det finns människor som du är närmare än vad du trodde.

Dagens pepp 7

Blomsterfägring – släpp in våren!

Köp blommor till dig själv. Så här års längtar väl många av oss efter våren, och tack och lov kan vi släppa in den lite i förväg. Låt en bukett tulpaner lysa upp köksbordet, ha en kruka söta, väldoftande pärlhyacinter i sovrummet, eller varför inte snödroppar eller tazetter? Den där lilla extra gnuttan färg gör så mycket, och att släppa in vårblommor och lite extra liv fyller rummen med mer energi.

Dessutom är du alltid värd en blomma!

 

Dagens pepp 6

Aldrig misslyckad!

Ett misslyckande betyder inte att jag är en förlorare – det betyder att jag inte har lyckats än.

Ett misslyckande betyder inte att jag ingenting har åstadkommit – det betyder att jag har lärt mig något.

Ett misslyckande betyder inte att jag har varit dåraktig – det betyder att jag vågade försöka.

Ett misslyckande betyder inte att jag att jag saknade förmåga – det betyder att jag måste göra någonting annorlunda nästa gång.

Ett misslyckande betyder inte att jag är värdelös – det betyder att jag inte är perfekt.

Ett misslyckande betyder inte att jag slösar bort mitt liv – det betyder att jag har en bra anledning att börja om.

Ett misslyckande betyder inte att jag aldrig mer kommer att lyckas – det betyder att jag får öva mer.

Ur: Det är aldrig försent, samlingsvolym

Vad som kanske är viktigare: Ett misslyckande betyder aldrig att jag är misslyckad. Det säger inget om mitt värde som människa eller om den jag är. Jag är så mycket mer än det jag gör.

Vi lever i ett så prestationsinriktat samhälle, där fokusen oftare ligger på vad människor gör, snarare än vad de är. Det gör också att många alltför ofta sätter ett likhetstecken mellan misslyckande och misslyckad – som om jag var den där enda saken jag misslyckades med! I stunden kanske misslyckandet känns både som ett nederlag och väldigt personligt, men kom ihåg att det aldrig ändrar på vem du är. (Hur du hanterar misstag kan däremot säga ganska mycket om vem du är.)

Du är så mycket mer än det du gör. VAR litegrann . GÖR inte bara.